of Sara Aronsson

Tog upp en liftare med Jennifer efter träningen.
( Det komiska i det hela var att vi mött honom
vandrandes mot Lövånger 2,5 timma tidigare. )
Jennifer tyckte vi skulle köra vidare
men jag kände att jag vill inte vara en "typisk svensk" som Andreas skulle sagt.

För det är ju verkligen så..
Vi svenskar är alldeles för bekväma för att hjälpa andra
eller ens våga säga/göra något som skulle ses som annorlunda.
Vi ska vara som "alla andra" för att bli accepterade
och sticker vi ut från mängden blir vi utstötta, nåja.. Händer inte i alla fall men.

..Nu håller jag på att komma från ämnet så bäst att fortsätta.
Tog i alla fall upp liftaren som skulle till Skellefteå där hans personbil stod,
tydligen var den andra hans "arbetsbil" eller någonting.
Jag lämnade av Jennifer på bussation i Lövånger
och fortsatte sedan resan mot Skellefteå i sällskap med min liftare.
Vänligt av mig eller helt enkelt bara idiotiskt,
med tanke på att jag egentligen inte hade en aning om vem han var?
Men det kan man ju aldrig veta när man träffar nytt folk i sin omgivning. 

Vi sitter hur som helst och samtalar
och när jag sedan lämnar av honom så frågar han efter mitt nummer..
Men där går ändå gränsen även för mig.
Så tyvärr alla liftare, mitt nummer får ni inte tag i så lätt!